där R ′ är H och R är en organisk grupp. eller R′ och R är båda ekologiska grupper. R ′ och R kan också bilda en ring Promoter M eller dess natriumsalt eller promotor DM , och cyklohexylamin (produkten är acceleratorn) CZ ), diyklohexylamin (produkten är acceleratorn) DZ ), diisopropylamin (produkten är acceleratorn DIBS), morfolin (produkten är acceleratorn NOBS), tert-butylamin (produkten är NS), etc. bereds genom olika processer. Deras vulkanisering börjar långsamt, men vulkaniseringshastigheten är snabb. De kallas långsamt verkande snabba acceleratorer, som huvudsakligen används vid tillverkning av stora gummiprodukter som däck. I den konventionella formeln är doseringen bara två tredjedelar av acceleratorerna M och DM (den vanliga mängden acceleratorer M och DM är 1-2 delar). I det så kallade "semi-effektiva vulkaniseringssystemet" (det vill säga kombinationen av lågt svavel / hög accelerator), är mängden 3 till 5 delar (kombinerat med 0,2 till 0,4 delar svavel), vilket kan uppnå god processäkerhet och förbättra vulkaniseringen Omfattande prestanda.

Tiuramerna är snabba acceleratorer, främst används som hjälpacceleratorer av tiazoler eller sulfenamider. Ditiokarbamater är supersnabba acceleratorer, lämpliga för snabb härdning vid rumstemperatur, och även som hjälpacceleratorer.

Dessutom finns det ämnen som kan öka aktiviteten hos organiska acceleratorer, så kallade vulkaniseringsaktivatorer, det vill säga promotorer. Den mest använda är zinkoxid, som används i en mängd av 3 till 5 delar. Ämnen som förhindrar eller fördröjer tidig härdning ("bränning") av gummi under bearbetning och parkering före vulkanisering kallas vulkaniseringshämmare, som är anti-bränning medel. Bra anti-bränning medel inkluderar N-nitrosoanilin (NDPA), N-cyklohexylsulfidftalimid (PVJ eller CTP), etc Den förra mängden är 0,3 till 1 del, den senare 0,1 ~ 0,5 portioner. Forskning om brännskyddsmedel pågår fortfarande.